Socialtjänstens arbete förändrar

Det är så lätt att glömma och förbise allt som socialtjänsten faktiskt åstadkommer. Istället får yrkeskåren parera kritik som staplas på varandra. Socialtjänstens försvarare finns men har inga höga röster.

Tre exempel från verkligheten:

Med tung kamerautrustning tar sig socialsekreteraren med tunnelbanan till linjens slutstation. Där möts han av pappan till familjen han ska träffa, som skjutsar socialsekreteraren den sista biten till hemmet. Hembesöket, behandlingssamtalet och resan på tunnelbana sker i en intensiv tid av smittrisk för Covid 19. Familjen har sökt hjälp från socialtjänsten. De ingår i ett familjeterapiprogram som filmas för att kvalitetssäkras med hjälp av extern handledning. Familjen är angelägna att behandlingen ska fortsätta under alla omständigheter. De känner att de blir hjälpta och de har stort förtroende till socialsekreteraren.

Utsatta barnet som blev jurist

Eller socialsekreteraren som i en pågående utredning kring ett utsatt barn som far illa möter barnets ombud, en jurist och känner genast igen personen. Det juridiska ombudet var ett barn som också varit föremål för orosanmälan och utredning som nu satt framför sin dåvarande socialsekreterare. Cirkeln var sluten. Ofta händer det att man inte vill medge en gammal soc kontakt, men istället tackade ombudet för stödet och den livsförändring som socialtjänsten möjliggjorde och som nu gjorde att han utbildat sig till jurist och valt att företräda barn vid tvångssituationer.

Pappan till tvångsplacerad dotter

Eller socialsekreteraren som måste genomgå en plågsam cancerbehandling och får besök på sjukhuset av pappan till en flicka som fått stora svårigheter i unga år och som för en period tvångsplacerats. Pappan ville visa sin uppskattning och sitt stöd till den sjuka socialsekreteraren.

Alla de här tre socialarbetarna finns och deras händelser har hänt på riktigt. Tänk om folk kände till allt positivt som socialtjänsten gör?

Försvara vår rätt att arbeta professionellt och säkert

Tyvärr har vi vant oss vid kritiken som socialtjänsten får. Vi har också vant oss vid att vi alltid måste lyfta fram de strukturella omständigheterna som också är avgörande för människors liv och framtida möjligheter. Vi får försvara behovet av att vetenskap och forskning ska styra socialtjänstens insatser. Vi får också försvara att det behövs särskild kompetens för det svåra arbetet kring barn och unga. Ett tydligt exempel på detta är att Sveriges kommuner och regioner (SKR) under rådande pandemi gjort en hemställan till regeringen med en begäran att få kringgå de lagstadgade behörighetskrav som gäller för socialtjänstens arbete med barn och unga. 

Socialtjänsten roll med Lilla Hjärtat

I det uppmärksammade rättsfallet som döpts till Lilla Hjärtat fanns det nog ingen som ansåg att socialtjänsten gjort någon felbedömning genom sitt ställningstagande att den 3-åriga flickan skulle vara kvar i sitt familjehem och att föräldrarna behövde bevisa drogfrihet och ett liv med tydliga strukturer. Men så kom ändå kritiken, att det trots allt var socialsekreterarnas fel, som inte kan skriva tillräckligt bra utredningar och därför inte får gehör från förvaltningsdomstolarna. Kritiken gick ut på att utredningarna inte är opartiska utan drivs av en hypotes som ska beläggas i en utredning, att yrkeskåren saknar utbildning hur man gör objektiva utredningar, riskbedömningar och att socialsekreterarna inte kan samtala med barn.

Barnets bästa är vår ledstjärna

Alla är nog överens om att utreda och föreslå insatser kring ett utsatt barn är ett mycket svårt arbete. Det är flera aspekter som behöver vägas in. Framförallt är det barnets bästa som är den främsta ledstjärnan. Det har aldrig varit några tveksamheter kring detta från socialtjänstens sida. Då en utredning initieras är det inte magkänslan som ligger till grund. Det är BBIC (Barns behov i centrum), ett arbetssätt baserad på forskning och vetenskap och en modell som används i hela Sverige. Där klarläggs och görs både skydds- och riskbedömningar. Oftast finns ett beslutsstöd som komplement.  Det är flera aspekter, bedömningar som ska vägas in men slutsatsen är alltid enkel - vad är bäst för barnet. Självklart finns en tydlig rättsprocess kring så väl ingripande beslut som omhändertagande och placering av barn. Här handlar det inte om en brottmålsrättegång kring vad som är rätt eller fel. Dessa utredningen är mycket svårare än så. Det är ytterst svåra avvägningar. En rättsprocess gällande LVU, handlar inte om staten gentemot den enskilde, den handlar istället om att se till barnets rättssäkerhet.

Socialt arbete förändrar och ger möjligheter

Jag kan inte nog betona det sociala arbetets betydelse. Ingen i samhället vill se unga människor förlora framtidshoppet eller att utsatta barn inte får skydd. Ingen vill ha öppna drogmarknader i sitt bostadsområde och ingen tjänar på ett samhälle som glider isär med en utbredd fattigdom.

Tillit hörs inte – det finns och det känns. Socialt arbete hörs inte – men det förändrar och ger möjligheter. Det behövs mer tillit och tilltro kring det sociala arbetets möjligheter.