”Med den svenska partsmodellen har vi redan en flexibel arbetsmarknad”

Svensk arbetsmarknads effektiva omställningsmekanismer gör Sverige väl rustat för kriser, skrev Dagens Industri nyligen. Vi kan bara hålla med. Om det är något vi sett prov på de senaste dagarna så är det partsmodellens stora flexibilitet. Företrädare för arbetsgivare och fack har tillsammans hittat lösningar för att mildra Corona-krisen och säkra företagens fortlevnad. Hela 1,9 miljoner anställda omfattas redan nu av korttidsavtal som sänker kostnader, räddar jobb och upprätthåller köpkraft. Det har skett genom partsförhandlingar. 

Vi har en flexibel lagstiftning som tillåter att parterna hittar egna lösningar i dialog. Så låter det inte alls i debattinlägget från Sterns och Karlsons på näringslivsfinansierade Ratio. I deras värld är den lagstiftning (las) som möjliggjort den snabba omställningen samhällets fiende. I deras värld ökar tillgången på kompetens om det blir lättare (än vad det redan är) att säga upp folk.

Man kan inte förhandla med ett virus sa utbildningsminister Anna Ekström. Det måste finnas en part på andra sidan bordet. Partsmodellen har gett oss jämbördiga parter som byggt förtroendefulla relationer. Partsmodellen ger en möjlighet att snabbt hitta en väg framåt i kristider. Detta är något att värna, men ska inte tas för givet. Flera av de åtgärder som artikelförfattarna och januariavtalet föreslår hotar hela modellen. Då kan det vara bra att visa vad som riskerar att gå förlorat.

Stöd vid omställning är ett av den svenska partsmodellens viktigaste bidrag när det handlar om att utveckla arbetsmarknaden. De gör att vi inte skyddar olönsamma företag, utan i stället skyddar individen som kan få ny kompetens och nytt jobb.

En sådan del är parternas omställningsavtal och trygghetsorganisationer. Stöd vid omställning är ett av den svenska partsmodellens viktigaste bidrag när det handlar om att utveckla arbetsmarknaden. De gör att vi inte skyddar olönsamma företag, utan i stället skyddar individen som kan få ny kompetens och nytt jobb. Systemen är en direkt följd av en framgångsrik förhandlingsmodell som ofta lyfts fram som ett föredöme i internationella sammanhang. Totalt handlar det om omställning och kompetensutveckling för drygt två miljarder kronor per år, utan statlig inblandning. Varje år hjälps ungefär 40.000 personer. De flesta har ett nytt jobb Inom nio månader, majoriteten betydligt snabbare än så.

Dagens arbetsmarknad, med snabb teknikutveckling, ställer stora krav på kompetensutveckling. Ändå visar siffror från SCB att en anställd bara ägnar i genomsnitt elva timmar årligen åt kompetensutveckling. När Stern och Karlsson pekar på svårigheter att hitta kompetens bortser de helt ifrån detta och riktar i stället in sig på de turordningsregler som är en förutsättning för att partsmodellen ska fungera. Den partsmodell som i dag levererar omställning, kompetensutveckling och nya jobb, ofta när arbetsgivaren själv inte har gjort det. Det är på tiden att fler får rätt bild av hur omställning går till och vad som står på spel med de förslag som Stern och Karlson föreslår.

Slå inte sönder en fungerande modell. Låt i stället parterna hitta lösningar som även i fortsättningen bidrar till både tillväxt och trygghet. Vilket annat land skulle förstöra en modell med så bra resultat?