När isolering blir mainstream händer något

Personer med funktionsnedsättningar stöter dagligen på funktionshinder som skapar oflyt i livet: till exempel att lämna sina hem, att vara på sin arbetsplats, eller att besöka åldriga föräldrar. Som en följd av åtgärderna för social distansering får nu många fler människor plötsligt dela dessa erfarenheter. Vad kan bli följden?

PeO Hedvall är forskningsledare på Certec på Lunds Tekniska Högskola, och har arbetat i över tio år med Universell Utformning, ett nyckelkoncept i Funktionsrättskonventionen som innebär att ”produkter, miljöer, program och tjänster att de ska kunna användas av alla i största möjliga utsträckning utan behov av anpassning eller specialutformning”. Universell utformning en viktig inspirationskälla till UUA – Universell Utformning av Arbetsplatser.

- Coronapandemin för med sig så oerhört många tragedier. Samtidigt kan jag inte låta bli att fundera på vad den också kan föra med sig, säger han.

De hinder som personer med funktionsnedsättning ställs inför brukar inte uppfattas som akuta frågor, menar PeO Hedvall, som själv använder rullstol sedan 30 år tillbaka och har många erfarenheter av hur samhället kan säga ”Kom inte hit!”.

- Det är annorlunda nu när så många människor påverkas och får en förstahandsupplevelse av vad det innebär att bli nekad tillgång och tillträde till samhället - av samhället. Plötsligt är arbetsplatser, förskolor och andra samhällsfunktioner inte lika självklara att ta för givna längre. Då blir känslan att ”det här måste vi göra något åt”.

Alla tjänar på att funktionshinder försvinner

Alla har nytta av att funktionshinder förvinner. Till exempel är dörröppningsknappar av godo för både de använder rullstol och de som har händerna fulla av kassar. PeO Hedvall pekar på textning av video som ett annat exempel:

- Det är till nytta om du har nedsatt hörsel, om du sitter på en bullrig buss, eller om som nu när du kanske jobbar hemma med skrikiga barn i bakgrunden. Det går inte att veta på förhand i vilka situationer och för vem som lösningarna blir viktiga. Det avgörande är att de finns när de behövs.

Det som blir synligt när samhället snabbt förändrar sig är att det långtifrån är bara personer med funktionsnedsättningar som har nytta av god tillgänglighet.

- All vår undervisning sker nu på distans. Plötsligt är det viktigare än någonsin att verktygen som vi använder är robusta, tillgängliga och att de fungerar för alla våra studenter, säger PeO Hedvall.

En del av processen inom universell utformning är att involvera användare som på olika sätt befinner sig i marginalen av ett sammanhang (i motsats till mainstream). Det kan handla om personer med funktionsnedsättningar, men också olika kön, etnicitet, ålder och språkkunskaper. Det är genom deras erfarenheter och testning som utformningen vässas.

- I marginalerna finns mycket information, inspiration och innovation, säger PeO Hedvall.

Flexibilitet ger motståndskraft

På grund av den sociala distanseringen har nu många fler människor, i någon mening, fått uppleva att befinna sig i marginalen.
Samtidigt påpekar PeO Hedvall att fokus för universell utformning egentligen inte är de olika individerna, utan flexibiliteten. Att det finns krokar för alla att ta tag i. Och produkter, arbetssätt, verksamheter och samhällen med hög flexibilitet är också mer motståndskraftiga vid plötsliga förändringar.

- Plötsligt händer något när samhället ställs om. I snabb takt införs nya lösningar, som till exempel att arbetsplatsgemenskap nu också tar sig uttryck som “IT-fika” på plats, via Zoom eller visa Skype. Det sägs att nöden är uppfinningarnas moder men det är samtidigt lite bittersött att dessa nya, flexibla lösningar uppstår först nu. Jag hoppas att vi alla kan dra lärdom av de erfarenheter vi gör och utnyttja det som grund för det fortsatta samhällsbygget. Kopplingarna mellan hållbarhet, sårbarhet och flexibilitet har väl sällan varit så tydliga som nu, avslutar PeO Hedvall.

(Illustration av Johanna Rydeman, Certec LTH)

PeO Hedvall har även skrivit en längre artikel på engelska om liknande tema, tillsammans med forskarkollegan Anna Bruce