Olika vägar till rätt insats

Socialtjänsten erbjuder hjälp i form av samtalskontakt, stärkande familjearbete och riskbruksbedömning. Familjen vill verkligen ha hjälp för sitt barn men kan inte tillgodogöra sig det socialtjänsten erbjuder. Det beror på att det övriga livet är kaotiskt och okontrollerbart. Som någon har uttryckt det, ”livet är en säck med osorterad oro”. Räkningarna är inte betalda, informationen som kommer är svår att förstå och skolans krav går inte att tillmötesgå. Socialtjänsten erbjuder relevanta insatser som inriktar sig till problemen kring sonen, men om man ser till hela familjens livssituation leder det inte till en förändring. Kort sagt, det behövs inte bara specialiserad hjälp, det behövs också handfasta och praktiska insatser. Det behövs en helhetsbedömning.

Den individuella bedömningen och helhetsperspektivet i kläm

Socialtjänstlagen ses nu över och ett nytt förslag ska vara klart 1 juni. Vi önskar alla att socialtjänsten ska styras av rättssäkerhet och professionellt socialt arbete som kan erbjuda insatser som hjälper människor. Men vad menar vi med rättssäkerhet? Det handlar självklart att handlägga och bedöma med hjälp av lagstiftningen. Tyvärr har vi sett en förskjutning från socialtjänstens bedömning till domstolars bedömning, men också att domstolars bedömningar styr socialtjänsten och att avgöranden i domstolen blir vägledande inom LSS, LVU, SOL. För att handläggarna ska känna att de gör ett rättssäkert arbete måste de leta efter rättspraxis. Det finns en fara med att både den individuella bedömningen och helhetsperspektivet kommer i kläm.

Service utan behovsprövning

Det nya förslaget till socialtjänstlag har en tydlig strävan att socialtjänstens insatser ska vara lättillgängliga. Ett förslag i den riktningen är att socialtjänsten ska erbjuda bistånd, men också erbjuda service. Service innebär att insatser från socialtjänsten ska kunna erbjudas medborgarna utan individuell behovsprövning.

Detta förslag ger varje kommun utökade möjligheter att bedöma och erbjuda vilka insatser som är mest angelägna i kommunen. Den enskilde kan själv definiera sitt eget behov och söka direkt till de verksamheter som man känner kan hjälpa en själv bäst. Men serviceinsatser är ingen rättighet. Det förutsätter att det finns relevanta insatser. Att erbjuda serviceinsatser kommer att vara helt frivilligt för respektive kommun.

Det finns en positiv tankegång att öppna upp socialtjänstens verksamhet på det här sättet. Men man får heller aldrig underskatta att mötet, dialogen och bedömningen om vad som kan vara rätt åtgärd och insats för den enskilde det vi kallar biståndsprövningen är en av grundstenarna för det sociala arbetet.

Varje människa ska ses utifrån en helhet

I förslaget till den nya socialtjänstlagen finns ett nytt kapitel med rubriken "Insatser utan föregående individuell beslutsprövning". Men det föreslås ingen ny rubrik som preciserar vad bistånd är, alltså insatser efter en individuell behovsprövning. Det här finns inte i nuvarande lag heller, men då man inför ett kapitel som medger insatser utan prövning måste det bli tydligt att rätten till bistånd innebär rätten till en biståndsprövning. Vi har alltid hävdad att varje människa är unik och varje människa ska ses utifrån en helhet men också ur ett individuellt perspektiv. Det är det som utgör grunden för en biståndsprövning. En biståndsprövning som genomförs på ett förtroendefullt och professionellt sätt är ofta en viktig del i det sociala arbetet och början på en möjlig förändring. Det handlar om att möta människor och tillsammans med den enskilde forma insatser som kan leda till ett bättre liv med bättre levnadsförhållanden.

Människor är inga kravmaskiner. De flesta vill klara sig själva. Fri från inblandning från socialtjänsten, och det gäller i hög utsträckning våra äldre. Biståndsbedömarna får ofta motivera äldre människor att ta emot insatser. Hjälp som kan bidra till det goda åldrandet och öka självständigheten.

Min slutsats är att biståndsprövningen är central i socialtjänstens arbete mot enskilda. Det är viktigt att det återspeglas i den nya socialtjänstlagen. Det är också viktigt att biståndsprövningen utgår från professionalitet, ett individuellt synsätt, ett helhetstänkande och att insatserna styrs av god kvalitet och vetenskap och beprövade erfarenheter.

Tillbaka till familjens oro för sin son. Om bedömningen hade gjorts mer utifrån hela familjens livssituation hade det gett bättre resultat och föräldrarna hade fått mer kraft att tillgodogöra sig hjälp och stöd.