Slutreplik: Detta handlar inte bara om Trelleborg

Trelleborgs kommun har i replik till vår debattartikel om algoritmer och rättssäkerhet haft ett högt tonläge och anklagat Akademikerförbundet SSR för förtal. Vi vill därför påminna om grundfrågan här.

I ett demokratiskt samhälle delegerar vi medborgare i allmänhet vår beslutsrätt i enskilda frågor till förtroendevalda och tjänstemän. För att detta ska fungera krävs att det i de allra flesta situationer går att följa hur besluten faktiskt har tagits – och om behövligt belysa processen ytterligare, genom lagar som offentlighetsprincip, tryckfrihet, skydd för visselblåsare och liknande. Hur ett beslut har fattats kan många gånger vara lika viktigt som vad beslutet faktiskt säger – vare sig det gäller domstolens överväganden, finanspolitikens avvägningar eller för den delen försörjningsstödets hänsynstaganden.  

Med det sagt är vi på Akademikerförbundet SSR i grunden positiva till att arbetsuppgifter inom offentlig sektor kan automatiseras. Det finns mycket vardagligt administrativt arbete som borde lyftas bort från våra medlemmars bord till gagn för den professionella yrkesutövningen. Men det får inte betyda att vi experimenterar med oprövade algoritmer och nya digitala verktyg på de kanske mest utsatta invånarna i samhället. Den bedömningen har även Sveriges övriga 289 kommuner, samt SKR, Sveriges kommuner och regioner, gjort. Vi har kommunens ord på att allt har gått rätt till, och vi har inte skäl att ha ett uns av misstro gentemot det.

I en rättsstat brukar dock lagar och regler väga något tyngre än enskilda individers ord och intyganden, och bör så göra även i fortsättningen. 

Vi står idag mitt i ett av den moderna rättsstatens största skiften – och automatiserade beslut, algoritmer och digitala gränssnitt är en del av den offentliga sektor som delvis redan är här. För detta handlar egentligen inte om Trelleborg och det handlar inte heller om enskilda kommuner. Det handlar om att utvecklingen ställer helt nya frågor gentemot våra förvaltningar och myndigheter. Här måste staten ta ett större ansvar och skapa regleringar och riktlinjer för automatiserade beslut.  

När det kommer till svaret på de nya frågorna verkar i princip alla överens: samma transparens och ansvar gentemot medborgarna ska gälla oavsett vilket tekniskt hjälpmedel som politiker i kommunerna eller på myndigheterna råkar använda sig av för stunden. Det är idag dock oklart hur detta ska gå till. Trelleborgsexemplet visar det med önskvärd tydlighet när de inte kan leva upp till förvaltningslagens intentioner och ge ett snabbt, enkelt och entydigt svar på vår fråga om hur algoritmen fungerar. Vi menar därmed att detta inte är något som varje enskild kommun kan hantera på egen hand, eller tillsammans med nog så drivna konsultföretag. 

Vi har slutligen svårt att se att så pass principiella frågor kan hanteras av kommuner med den syn på rättsprocesser i allmänhet och förvaltningslagen i synnerhet som Trelleborgs agerande avspeglar. Vi har som väl känt anmält fallet till JO, och vi beskriver i vår debattartikel situationen utifrån det ärende som för närvarande pågår hos ombudsmannen. Kommunen själv beskriver sakligt dröjsmålet på över ett år i sitt yttrande, och det står alla medborgare som tvivlar på fakta i målet fritt att begära ut denna handling. Vi skulle därför rekommendera företrädarna för Trelleborgs kommun att göra just det innan de tar frågan om förtal längre, och de kan på samma gång passa på att notera hur en handling bör upprättas, diarieföras och arkiveras. Vi får med andra ord hoppas att kommunen tar Socialtjänstlagen, som styr algoritmens beslut om ekonomiskt bistånd gentemot invånarna, på större allvar än Brottsbalken, som reglerar förtalsanklagelser. 

Heike Erkers, ordförande Akademikerförbundet SSR.

Simon Vinge, chefsekonom, Akademikerförbundet SSR.