Dyrt på sikt att spara in på hvb-hemmen

Många kommuner förbereder nu besparingar inom socialtjänsten. SVT har frågat kommunerna vilka typer av besparingar som planeras. Av 214 svarande menar hälften - hela 107 kommuner att det kommer att sparas på individ- och familjeomsorg.

68 procent av kommunerna tänker spara in på driften. Det första man tänker på när man hör ordet drift är byggnader, men inom individ- och familjeomsorg handlar det om personer i behov av samhällets stöd. En del av området är placeringar av barn och unga som på olika sätt och i olika grad har behov av vård och behandling.

En av formerna för placering är hvb, hem för vård eller boende. Oftast är ett hvb-hem inte förstahandsalternativet utan en form som används när andra insatser misslyckats. Att placera ett barn i ett hem, kanske långt hemifrån, är inget som är önskvärt om andra behandlingar står till buds. Men om det går så långt att det är aktuellt med en placering måste socialsekreterarna ha tillgång till en bred palett av hem som kan erbjuda specialiserad vård och behandling. En insats kan endast bli lyckosam om barnet får den behandling som matchar just hens specifika utmaningar. Det kan låta självklart men vid placeringar ser vi ofta att andra hänsyn prioriteras. Ekonomi är en faktor. 

Bra hvb-verksamhet är specialiserad. Det kan till exempel handla om psykosociala problem, drogmissbruk, sexuellt utagerande pojkar eller flickor med självskadebeteende. Hela 82 procent av alla hvb drivs i privat regi där en stor andel är medlemmar hos Vårdföretagarna. Det kan tyckas mycket, och det är det i jämförelse med flera andra sektorer inom privat driven vård och omsorg. Men varje enskild kommun kan inte själv erbjuda tillräcklig specialisering för behandling av de komplicerade problembilder barn och unga har. Kommunerna behöver många verksamheter med olika inriktning att välja mellan.

Vi ser nu att flera kommuner brottas med sin ekonomi och därför väljer att flytta hem barn och unga från hvb-hem hos en extern aktör för att i stället utföra vården på hemmaplan i egen regi – trots att behov av fortsatt vård och behandling föreligger. Tidigare gjordes det med hänvisning till att man ville att barnet eller ungdomen inte skulle vara så långt hemifrån. Nu hymlas det inte längre om orsaken – spara pengar. Eskilstuna, Hylte, Gävle, Västerås och Bromölla är några exempel på kommuner som sparar på samhällets kanske mest utsatta och bortglömda barn och unga.

Akademikerförbundet SSR har länge påtalat faran av att spara på utsatta barn. Socialsekreterarnas professionella bedömning i kombination vad som är bäst för det enskilda barnet måste vara styrande. Kortsiktigt ekonomiskt tänkande har varken socialtjänsten eller samhället råd att ägna sig åt. Det är också i strid mot barnkonventionen som den 1 januari 2020 blir svensk lag.

Det kommunerna borde göra är att se över sina ramavtal för att ha flera boenden som kan matchas med olika behov. Vi vet att insatser i unga år är effektiva. Socialtjänstens handläggare måste ha möjlighet att upprätthålla en löpande kontakt med behandlingshemmen och den unge så att placeringen ger önskad effekt. Ju färre omplaceringar ett barn behöver vara med om, desto högre sannolikhet att insatsen kommer att vara framgångsrik. Därför måste kommunerna så långt det är möjligt placera på rätt typ av boende från början och inte riskera barns och ungas framtid. I arbetet kring utsatta barn och unga behövs en mångfald av kompetenser och insatser. Dessa kan endast nås med en väl utvecklad samverkan med alla aktörer.

Trots ambitionen att barn ska vara kvar i sin hemmiljö finns det situationer där detta inte är möjligt. Därför är socialtjänsten beroende av specialiserade och kvalificerade behandlingshem - hvb. Att spara på samhällets kanske mest utsatta barn och unga riskerar att ytterligare skada deras framtidsutsikter. En upplevd besparing i dag riskerar dessutom att medföra högre framtida kostnader för kommunerna.