Slutreplik i SvD: Reformen görs utan forskningsstöd

Efter att ha läst Arbetsförmedlingens återrapportering lyfte vi i SvD fram det gedigna analysarbete Arbetsförmedlingen gjort, men också det otvetydiga faktum att det är svårt att få fram fakta som inte finns. Vi avslutade därför vår debattartikel med några konstruktiva råd till regeringen om vad som borde göras för att reformeringen av Arbetsförmedlingen ska bli bra. En reformering även vi vill se. På denna artikel replikerade Almega.

Ett bra sätt att lyckas med en reformering är att ta fasta på det vi vet om lyckade privatiseringar av arbetsmarknadsinsatser. Och där blir vi oroliga. För i Sverige finns historiskt mycket dåliga erfarenheter av många LOV-system (lagen om valfrihetssystem) som etableringslotsar och jobbcoacher. Det finns inte heller någon svensk forskning som visar att privat utförda arbetsmarknadstjänster skulle vara effektivare än offentligt utförda. Vi har verkligen dammsugit svensk forskning och hittar enbart nollresultat eller negativa resultat av privatiseringar.

Det är därför inte förvånande att Almega inte skriver att reformen ska utgå ifrån forskningserfarenheter utan: ”utifrån försöksverksamheten och internationella erfarenheter ska därefter modellen byggas ut fullt ut under 2021.”

Det finns ingen svensk forskning med positiva resultat att luta sig emot. Men inte heller internationella forskningsresultat finns. Därför nämner de enbart internationella ”erfarenheter”.

För så här säger nämligen en av de tyngsta forskarna på fältet – Bruno Crépon, professor vid ENSAE i Paris vid en internationell genomgång: ”De empiriska studierna ger inte stöd för att privata utförare generellt skulle vara effektivare än offentliga utförare utan snarare för motsatsen.” Så den reform som ska göras av svensk arbetsmarknadspolitik görs utan svenskt eller internationellt forskningsstöd.

I stället har Arbetsförmedlingen fått ett pilotuppdrag att i ett antal geografiskt avgränsade områden testa en modifierad variant av arbetsmarknadstjänsten stöd och matchning. Det är den enda LOV-tjänsten som inte har havererat. Den piloten kör igång i april nästa år. I den ska såväl ersättningsmodeller justeras, profileringsverktyg utvecklas och bedömnings- och anvisningsstöd tas fram. Vi tycker detta är ett intressant projekt och det är precis det vi efterfrågade i vår artikel där vi skrev: ”Ge uppdrag om fler pilotprojekt som är forskningsmässigt utvärderingsbara och som hinner utvärderas och dras lärdom av före reformeringen av Arbetsförmedlingen”.

Glädjande nog samverkar Arbetsförmedlingen i det här pilotprojektet med forskare på IFAU, men problemet är att en modell ska vara klar under 2020, som infaller samtidigt med att pilotprojektet löper.

Vi är alla helt överens om att arbetsmarknadspolitiken måste vara effektiv. Frågan är om det bäst görs genom att kasta sig ut i en reform utan något som helst forskningsstöd, och för att citera Almega ”laga det som behöver lagas under resans gång”.

Vi vill gärna avrunda med att betona att arbetsmarknadspolitiken inte är paketsortering på ett lager. Det här handlar om människor! Det är arbetssökande som kan befinna sig i sin värsta livssituation någonsin. En del av dem kan därför ha svagare röst än andra och mindre förmåga att göra rationella och informerade val på den kvasimarknad ni vill bygga. Det är en mänsklig dimension våra medlemmar som arbetar på Arbetsförmedlingen med sin professionalitet har att hantera varje dag.

Alldeles för mycket av debatten runt arbetsmarknadspolitikens reformering handlar om hur leverantörerna kan få en bra marknad att verka i och tjäna pengar på. Men LOV handlar inte om hur fristående leverantörer ska få mer valfrihet, utan om hur de arbetssökande ska kunna få det – för att förbättra sin arbetsmarknadssituation.

Det perspektivet lyfts plågsamt sällan. Deras röster hörs ännu mer sällan. Inte minst för dem tycker vi att vi behöver veta vad som funkar – också med forskningsstöd – innan vi konstruerar något som är en experimentverkstad mer än ansvarsfull samhällsutveckling. En slutsats allt fler, tillsammans med oss, nu drar.

Heike Erkers, förbundsordförande, Akademikerförbundet SSR
Ursula Berge, samhällspolitisk chef, Akademikerförbundet SSR