Vad kan vi lära av Portugal?

Många narkotikapolitiska debatter, oavsett åsikt, slutar i att Sverige borde göra som Portugal – avkriminalisera användningen av narkotika. Men är det vad Portugal gjort? Och vad har det gett för effekter?

Peter Moilanen, chef för nykterhetsrörelsens Narkotikapolitisk center, har den här veckan trotsat Coronaviruset för att berätta om centrets nya rapport om Portugals narkotikapolitik.

Hur fungerar avkriminalisering?

Peter börjar med att slå fast att avkriminalisering inte är det samma som legalisering. Vid avkriminalisering är det fortfarande förbjudet att sälja, köpa och inneha narkotika. Bruk är inte heller tillåtet men samhällets sanktion sköts utanför rättssystemet. De flesta länder i Europa som har avkriminaliserat har ändå någon form av böter, men som de kallar för administrativ avgift och som kan vara dyrare än Sveriges böter. Andra sanktioner är husarrest och indraget pass eller körkort. Skillnaden är att narkotikabruk inte gör att man hamnar i straffregistret.

Vad innehåller Portugals narkotikapolitik?

I Portugal är polisen den främsta upptäckaren av människor som använder narkotika. De verkar lägga lika mycket resurser på detta som innan avkriminaliseringen 2001. Under 2010-talet har antalet personer som polisen tagit för narkotikabruk fördubblats, så det är inte så att avkriminaliseringen lett till att polisen kan lägga sina resurser på annat.
De man upptäcker är i de flesta fall inte personer som har ett narkotikaberoende. Hur vet man det? Jo, Peter berättar att det som händer när polisen tar en person för innehav eller narkotikabruk är att personen inom tre dagar måste inställa sig hos en avrådningskommission. Där görs en screening av de personer som verkar vara beroende och i vilken riskgrupp personen befinner sig för att kunna bli beroende. Sen får man träffa själva kommissionen som alltid består av en jurist, en psykolog och en representant för socialtjänsten. Dessa tre bedömer vad som är en lämplig åtgärd för personen. Har hen ett beroende så får du inom en vecka träffa en beroendeläkare och blir erbjuden behandling. Tar du inte emot det erbjudandet blir det en sanktion. Har man inte ett beroende får man en varning vilket 70 procent av alla förstagångsfall får. I och med varningen hamnar man i ett register i fem år. Inte ett straffregister utan ett civilrättsligt register. Om man hamnar hos avrådningskommissionen igen blir det en kraftigare sanktion, oftast böter men man kan också få samhällstjänst, förbud mot att vistas på vissa platser eller mot att träffa vissa personer.

Vad bör Sverige lära av Portugal?

Avkriminaliseringen är bara en liten del av Portugals narkotikapolitik, säger Peter. Det Portugal har gjort som NPC menar är mer verksamt var att fördubbla budgeten för förebyggande åtgärder och fördubbla budgeten för beroendebehandling. En viktig sak att ta lärdom av är snabbheten i systemet. Tre dagar från upptäckt till möte med avrådningskommissionen, och bedöms du behöva hjälp får du en tid inom en vecka.

Tillgängligheten och samverkan mellan myndigheter är en annan faktor när det gäller läkemedelsassisterad behandling. Där åker mobila team ut med metadon som personerna får ta direkt och teamet kan också se om brukarna har tider inbokade hos hälso- och sjukvård eller socialtjänst och påminna om detta.

Nyfiken på att veta mer? Lyssna på hela veckans avsnitt av Socialtjänstpodden!