Debattartikel: 2020 – barnens århundrade

När nu år 2020 står för dörren vill vi att det också innebär att vi kliver in i barnets århundrade. Begreppet myntades av Ellen Key redan år 1900, men nu är det dags att upprepa. 2020 är en viktig milstolpe, för då blir FN:s barnkonvention svensk lag.

Nu ska barns röster ska höras och barnen ska få inflytande över sitt liv. I alla beslut som berör barn ska barnens bästa beaktas. Låt det bli en väckarklocka genom att vi återigen sätter fokus på barnens ställning och rättigheter i Sverige.

Vi vill inte ha ett Sverige där barn och deras familjer fortfarande vräks från sina hem. Enligt kronofogden har antalet vräkningar ökat sedan 2018. Under första halvåret 2019 vräktes 253 familjer och då är det betydligt fler barn som berörs. Där ca 186 000 barn, med ett stort mörkertal lever i fattigdom. Fattigdom enligt svenska förhållanden handlar kanske inte om att få mat för dagen eller att inte ha kläder.  Men det kan handla om sämre livschanser, utanförskap, sämre betyg och osäkra bostadsförhållanden.

Vi vill inte att barn med funktionsnedsättning inte ska kunna leva som andra, där skilda kommuner bedömer LSS-rättigheter olika, där livet påverkas av hårda juridiska bedömningar vad som är grundläggande behov och vad som ger rätt till assistans.

Vi vill inte heller ha ett Sverige där barn och unga ska passera en öppen droghandel på sin väg till skolan, där barn blir kurirer i gängrelaterad brottslighet och till och med dödade. Där barn bär vapen som en trygghet och där kriminella gäng lockar med gemenskap och uppmärksamhet.

Hela samhället har ett ansvar för att göra barnkonventionen till verklighet. Det handlar om ett verkligt perspektivskifte där barnet sätts i centrum.  Men ska vi förändra de grundläggande strukturerna krävs politiskt mod och handlingskraft, det krävs ett gemensamt ansvar där helhetssyn och samverkan är ledorden. Socialtjänsten har dock ett särskilt ansvar, men för att kunna ta det behövs nya förutsättningar.

Gemensamt ansvar med helhetssyn och samverkan

• Socialsekreterare och även LSS-handläggare har en unik och viktig roll i mötet med utsatta barn och barn med behov av stöd och hjälp. Mycket tid går åt till utredning och administration, tiden för samtal med barnen är liten och begränsad, detta är inte rimligt, handläggarna måste ha barnen i fokus, förstärka deras röster och se deras perspektiv.
• Socialtjänsten måste få utökade möjligheter att arbeta mer socialt förebyggande, att finnas på platser där barn och unga finns, att kunna erbjuda råd, stöd och insatser på ett lätt tillgängligt sätt.
• Att kunna erbjuda barn och unga hjälp fast föräldrarna säger nej. Föräldrarätten i Sverige är stark, att en pappa som dödat mamman till deras gemensamma barn får vårdnaden om barnet får inte förekomma. Vi välkomnar utredningen kring en översyn av vilka tidiga insatser som behövs så att barn och unga får rätt stöd trots avsaknad av samtycke från föräldrarna.
• Att mer fokus sätts på barnens situation vid långvarigt försörjningsstödsberoende och osäkra boendeförhållanden. Tyvärr är det ofta barnen som får betala det högsta priset för vuxnas svårigheter och problem.
• Att socialtjänstens medarbetare får möjlighet att göra professionella bedömningar utifrån kunskap och beprövad erfarenhet, istället för kortsiktiga politiska ställningstagande baserade på ekonomi eller värderingar.
• Att handläggningen av LSS inte innebär tolkning av domar och riktlinjer utan istället fokuseras på att bevilja insatser som möjliggör för barn med funktionsnedsättning att leva ett bra liv.
• Att samarbetet mellan olika myndigheter etableras så att olika kompetenser förstärker varandra. Där socialtjänst, skola och elevhälsa, samt polis har en central roll.

Barn och unga är ”här och nu”. Vi måste också vara ”här och nu”. Vi kan inte vänta, det är den 1 januari 2020 som vi får en ny lag som ger barn tydliga rättigheter, vi måste ge dem möjligheter också. 

Heike Erkers, ordförande Akademikerförbundet SSR

Yvonne Ahlström, socialpolitisk strateg, Akademikerförbundet SSR