Fack: Vi vill se nationell samling mot gängen

Debattartikeln publicerades i Svenska Dagbladet 2020-02-18

De senaste årens uppmärksammade skjutningar och sprängningar är bara toppen av ett isberg. Vid sidan av de allra grövsta brotten sker även narkotikabrott, misshandel, personrån och olaga hot. Barn som är långt ifrån straffmyndiga dras in i brottsligheten som hantlangare till de grovt kriminella. Nyrekryteringen till de kriminella grupperingarna tycks gå lätt och återväxten märks tydligt när polisen lyckas plocka bort någon från gatan och andra personer genast kliver fram och tar deras plats.

I samband med operation Rimfrost, polisens särskilda satsning mot den grova gängbrottsligheten, har man identifierat 80 icke straffmyndiga barn i Region Syd som begår personrån – en brottslighet man vet riskerar leda till ännu grövre brott. Ökningen av antalet barn är nästan 200 procent på två år. Det yngsta barnet var bara åtta år.

Polisförbundet och Akademikerförbundet SSR representerar de yrkesgrupper som ser barn och unga glida in i kriminella nätverk. Som ser konsekvenserna av missbruk, drogförsäljning och den grova kriminaliteten som omgärdar den. Våra medlemmar känner frustration över att den brottslighet som nu hamnat i hela samhällets blickfång inte bara påverkar de människor som är direkt drabbade utan också påverkar anhöriga, närstående och boende i de stadsdelar där brotten sker. Otryggheten drabbar vidare än så, den sprider sig över hela landet.

Därför är det fullt rimligt att Polismyndigheten kraftsamlar för att bemöta utvecklingen och att regeringen har lagt fram ett 34-punktsprogram med flera förslag som syftar till att stävja gängkriminaliteten. Det är välkommet att allt fler nu tycks överens om att sättet att trycka tillbaka utvecklingen är med gemensamma krafter och att regeringen uttryckt att hela samhället ska mobiliseras i förebyggande insatser mot det grova våldet. Men varken justitieministern eller inrikesministern har gett svar på hur mobiliseringen ska gå till och vem som ska ha det övergripande ansvaret. Därför vill vi komma med ett förslag till regeringen:

Ta initiativ till en nationell samling med syfte att få till en ökad mobilisering mot den grova brottsligheten och för att bromsa rekryteringen till gängen.

En nationell samling kan vara den form i vilken relevanta aktörer från olika samhällssektorer samlas för att ta fram en välbehövlig gemensam orsaks- och behovsanalys utifrån olika områden i samhället såsom polisen, socialtjänsten, skolan, vården, elevhälsan, kommunerna, idrottsrörelsen, fastighetsbolagen och näringslivet. Vidare kan den bli det verktyg som krävs för att stärka samverkan mellan olika aktörer och därmed leda till effektivare arbetssätt som kommer individen och samhället till nytta.

Ytterligare en anledning till att vi förordar en nationell samling är att det behövs ett forum där gemensamma insatser utvärderas och goda exempel sprids mer direkt. Med ett sådant arbetssätt skulle en nationell samling bidra till en varaktig förändring.

Som representanter för yrkesgrupper som i sin arbetsvardag kommer i kontakt med stora sociala problem, ohälsa, missbruk och kriminalitet har vi redan nu saker vi anser behöver lyftas i en nationell samling:

• Större fokus på narkotika. Narkotikahandel har återkommande pekats ut som den bakomliggande orsaken till många av de dödliga konflikter vi sett i Sverige under senare år. Narkotikan leder också till missbruk, orsakar ohälsa, sociala problem och bidrar till att barn riskerar att få fel start i livet och sedan själva hamna snett. Här behövs inte bara resurser till tull och polis utan också effektiva behandlingsformer och tillgängliga insatser från socialtjänsten. Alla samhällsaktörer måste kroka arm för att dra sina respektive strån till stacken för att mota allt det negativa som följer i narkotikans spår.
• Sociala insatsgrupper i skolan. I grundskolan märker ofta personal när det finns unga i behov att hjälp och stöttning för att lämna en kriminell livsstil. Här kan den nioåriga skolplikten utnyttjas bättre genom att man knyter sociala insatsgrupper till grundskolan där olika verksamheter kan samverka. Vi vill att insatsgruppernas uppdrag även omfattar barn som riskerar att hamna i kriminalitet.
• Utökat stöd utanför kontorstid. Att socialtjänsten inte finns tillgänglig alla tider på dygnet då poliser kommer i kontakt med barn som snabbt behöver hjälp, stöd och åtgärder har lyfts som ett problem av Polisförbundets medlemmar. Här behöver man med gemensamma krafter utreda hur detta kan lösas på bästa sätt – med socialtjänstens redan i dag höga arbetsbörda i beaktande.
• Områdespoliser som relationsbyggare. I dag får områdespoliser inte fullt ut ägna sig åt det kontakt- och förtroendeskapande arbete som är viktigt för att förebygga brott. Politiker och polisledning måste möjliggöra att områdespoliser fredas för detta viktiga arbete där de både kan fungera som spindeln i nätet mellan olika aktörer och vara de som tidigt fångar upp problem.

För att pressa tillbaka utvecklingen med dödliga våldsbrott och barn och unga som allt tidigare dras in i brottslighet behövs såväl en mobiliserad samverkan som ett tydligare ansvarstagande för de insatser som görs. Vi hoppas därför att regeringen lyssnar till vårt förslag och skyndsamt tar initiativet till en nationell samling.

Tillsammans kan vi skapa ett handlingsprogram där alla vet vad de ska göra för att bidra till ett starkare brottsförebyggande arbete och intensifierade insatser mot gängkriminaliteten. Ingen kan göra allt men alla kan göra något för att bidra till ett tryggare och bättre samhälle.

Lena Nitz
ordförande Polisförbundet
Heike Erkers
ordförande Akademikerförbundet SSR