Inkluderande arbetsplatser är ingen orimlighet

Universell utformning definieras i FN:s Konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Med den följer att alla nya produkter, miljöer, program och tjänster ska utformas på ett sätt som ska kunna användas av så många som möjligt utan behov av anpassning eller specialutformning. Enkelt på papperet, desto svårare i verkligheten – eller? I grunden handlar det om att tänka inkluderande och göra rätt från början. 

Begreppet är nytt och inte helt känt. För oss på Akademikerförbundet SSR och våra partners i projektet Universell utformning av arbetsplatser är det bekant, men det här ska ju om sättas i praktiken. I vårt arbete är målet ett perspektivskifte på synen på vårt arbetsliv för att få arbetsplatser som är utformade efter de olikheter som finns representerade i vårt samhälle.

Två intressanta rapporter 

I slutet av januari släppte Funktionsrätt Sverige en rapport som beskriver nuläget för delar av arbetet med universell utformning utifrån en svensk kontext. I enkätrapporten framkommer det att användningen av begreppet universell utformning ännu inte är särskilt utbrett, inte ens bland de egna medlemsorganisationerna. Byggbranschen sticker dock ut på ett positivt sätt. Bland de som arbetar inom arbetsmarknads- och utbildningssektorn används universell utformning utifrån egna branschperspektiv och då handlar det många gånger om kompetensförsörjning. 

Det blir tydligt – vi har en del att jobba med. Arbetsmarknadens parter har en del att jobba med, liksom andra intressenter som Jämställdhetsmyndigheten, Arbetsmiljöverket, Diskrimineringsombudsmannen, Myndigheten för arbetsmiljökunskap, Myndigheten för delaktighet som alla påverkar arbetslivet genom perspektiven jämställdhet, tillgänglighet och icke-diskriminering. 

Nulägesrapporten lyfter fram hinder och möjligheter för att arbeta med universell utformning. Ökande segregering i samhället och bristande kunskaper om sätt att arbeta med universell utformning i praktiken gör det svårare. Samtidigt visar rapporten på att offentliga aktörer har ett intresse att integrera universell utformning i verksamheterna. Men, som vanligt i nulägesanalyser, visar alla resultat på att det behövs mer kunskap. 

Det visar sig att många har svårt att skilja mellan universell utformning och anpassningar. 

Universell utformning handlar om att göra rätt från början så att behoven av anpassningar i efterhand minskar.

Vinna eller försvinna

Det finns en plussida. Två dagar på Forum Jämställdhet i Jönköping har gett mig och mina kollegor en känsla av att det finns en stor nyfikenhet och efterfrågan på mer kunskap om universell utformning av arbetsplatser, UUA. I Akademikerförbundet SSR:s monter har vi pratat oss hesa om vårt ordinarie fackliga arbete och våra projekt med fokus på UUA. Det har varit så spännande och utvecklande att få ta del av den kunskap som finns kopplat till arbetet med Agenda 2030, kompetensförsörjningsbristens alla obehagliga konsekvenser och inte minst alla goda exempel på lösningar och potentiella vägar framåt. 

På ett av seminarierna i det digra programmet lyssnade jag på Elin Kebert från Byggföretagen. De har både fördomar och delvis statistiken emot sig när det handlar om jämställdhetsarbetet – men det ÄR en pusselbit i lösningen på kompetensförsörjningsbristen. Det hon pratade om lät som UUA i mina öron. Den attraktiva arbetsgivaren kommer att ta hem racet om framtidens kontrakt, för den arbetsgivare som står med sunkiga lokaler, sunkig kultur, dåliga arbetsmiljö och dåliga villkor kommer inte längre kunna producera. Utan kompetens och personal är det omöjligt att vinna kontrakt. Den fysiska utformningen må vara grunden i deras bransch, men den påverkar den sociala arbetsmiljön, organisation och ledning – som i sin tur påverkar rekrytering och kompetensförsörjning. I slutändan handlar det om röda eller svarta siffror på sista budgetraden, det vill säga att vinna eller försvinna. 

Dagar som dessa i Jönköping ger i alla fall mig kraft, mod och styrka. Vi är på rätt väg, vi är något på spåret. Nu kavlar vi upp ärmarna och orkar lite till. Ett arbetsliv med universell utformning som grund, och där alla människors erfarenheter behövs och kunskaper tas till vara, är ingen orimlighet. Det borde redan idag vara en utgångspunkt.