Mycket mer än en robot

Podcast

Vad händer när socialtjänsten automatiseras? Det har forskaren Lupita Svensson frågat sig i studien Tekniken är den enkla biten som veckans socialtjänstpodd handlar om. I veckans avsnitt deltar också Akademikerförbundet SSR:s chefsekonom Simon Vinge som ansvarar för förbundets algoritmpolitik. 

Under det senaste året har Akademikerförbundet SSR och Lunds universitet samarbetat kring en studie om effekterna av automatisering inom socialtjänstens försörjningsstöd. Nu i november 2019 är det bara 16 kommuner som infört automatiserad handläggning av försörjningsstöd och flera av dem har haft det kortare tid än sex månader. Det gör att Lupita haft svårt att titta på effekter på längre sikt, men det går redan att se några tendenser. 

Mycket arbete krävs

I studien ingår 11 kommuner där politiker, chefer och handläggare intervjuats om digital automatisering. Politikerna ser en möjlighet i att spara in på anställda eller använda deras kompetens på ett annat sätt. Chefer och projektledare är väldigt inne på utvecklingsmöjligheterna och ser inte hur tungt utvecklingsarbetet blir för handläggarna. Det kräver helt enkelt mycket arbete för att få till en fungerande robot. Lupita tror därför att vi i framtiden kan få se tjänster som ”robothanterare” inom socialtjänsten med tanke på att automatiseringen kräver en hel del manuell hantering. Simon menar att automatiserade tjänster kommer innebära den största förändringen inom offentlig sektor i modern tid. Sverige ligger dock efter med är att belysa och debattera vad den här förändringen får för betydelse för samhället.

Automatiseringen innebär organisationsförändringar

Många kommuner i studien säger att roboten har införts för att socialsekreterare ska få mer tid till att träffa och hjälpa de som ansöker om ekonomiskt bistånd. Tiden som sparas in ska gå till att förbättra kvaliteten. Men att införa en robot innebär också stora verksamhetsförändringar menar Lupita. Ofta flyttar man enheten för försörjningsstöd från individ- och familjeomsorgen till mer arbetsmarknadsinriktade enheter eller förvaltningar. De socionomer som arbetat med försörjningsstöd följer inte självklart med i den förflyttningen utan det är ofta anställda med annan utbildningsbakgrund som ska vara stödet för att komma ut i annan försörjning. Att inte kunna försörja sig själv ses inte längre som ett socialt problem utan en aktiveringsfråga. Detta väcker många frågor som behöver diskuteras mer, menar Lupita: är det socialt arbete att hjälpa människor till att kunna försörja sig själva? Kan andra än socionomer arbeta med socialt arbete?

För de socialsekreterare som fortfarande arbetar med ekonomin verkar automatiseringen leda till fler ärenden och en mer administrativ roll. Det är svårt att idag säga att automatiseringen har lett till mer tid för socialsekreterare att träffa sina klienter. Det är svårt att räkna på eftersom det samtidigt gjorts stora organisationsförändringar. Simon menar att detta också är viktiga skäl för att Akademikerförbundet SSR som facklig organisation behöver vara involverade i den digitala utvecklingen. Det är inga problem att våra medlemmar blir av med rutinmässiga arbetsuppgifter. Problemet är när organisationsförändringar görs i smyg i samband med att automatisering införs. Det är också viktigt som facklig organisation att bevaka att tjänster inte försvinner. 

Neutrala robotar?

En viktig fråga när det gäller automatisering för Akademikerförbundet SSR är insynen i hur algoritmerna är skrivna. I de undersökta kommunerna följer algoritmerna hur handläggarna arbetar så samma normer som styr deras arbete programmeras också in. Simon berättar att förbundet försökt att få ut reglerna som styr algoritmerna i Trelleborgs kommun men efter att ha väntat i över ett år på detta gjordes en anmälan till JO som nu tittar på frågan. Lupita konstaterar att roboten inte är mer neutral än de människor som ligger bakom den och att det verkar vara mer de kommunala riktlinjerna som styr algoritmerna än socialtjänstlagen. 

Låt införandet ta tid

Simon varnar för att införa automatisering med syftet att spara pengar. Syftet borde vara att i första hand förbättra verksamheten för medborgare och anställda. Om det i slutändan också sparar pengar så är det en bonus. Lupitas håller med och ger också rådet till de kommuner som nu ligger i startgroparna att ta det lugnt i införandet. Tekniken är, precis som rapporten heter, den enkla biten. Det är förändringarna i verksamheten som är det svåra och det är inte så lätt att omvandla professionella handlingar till algoritmer. Det måste få ta tid för att bli bra. Både hon och Simon menar att vi just nu är i ett gyllene tillfälle där stora delar av de som arbetar inom socialtjänsten är positivt inställda till en digital utveckling. Gör förändringar utan insyn och transparens så är risken stor att så väl anställda som medborgare blir skeptiska och vänder sig emot hela utvecklingen.