SIP med delaktighet och struktur

Rätten till samordnad individuell plan – SIP är inskrivet i Socialtjänstlagen och Hälso- och sjukvårdslagen för personer som har behov av insatser från både socialtjänsten och regionernas hälso- och sjukvård sedan 2010. Ändå är det många berörda som inte känner till att de skulle har rätt till en SIP. Sanna och Fanny menar att SIP är ett bra verktyg för att få en tydlig samordning mellan olika aktörer. De jobbar främst mot barn- och ungdomshandläggare inom socialtjänsten där de informerar och utbildar om SIP samt håller i SIP-möten. Uppdraget innehåller även samverkan mellan aktörer och verksamhetsutveckling på övergripande nivå. 

Mötet utgår från barnet

På ett SIP-möte finns det åtminstone tre parter: någon från socialtjänst, någon från regionernas hälso- och sjukvård tex BUP eller habilitering och det barn och eller vårdnadshavare. När det gäller barn och unga bjuds ofta skolan också in. Mötet handlar primärt om att planera och samordna insatser som olika professionella ansvarar för. Hur gör de för att barnet och föräldrarna ska kunna göra sina röster hörda bland alla dessa professionella? Sanna och Fanny, som håller i möten förbereder mötet tillsammans med barnet och familjen som är de som får formulera frågeställningen och målet för mötet. De får också berätta vad de inte vill ska tas upp under mötet. SIP-samordnarna berättar vilka som kommer att delta, hur det kommer att se ut och hur mötet är upplagt. De frågar också barnet om hen vill berätta själv om sin problematik eller om någon annan ska göra det. I de fall barnet inte vill vara med kan de skicka med ett brev eller liknande. Rent sekretessmässigt samtycker familjen till att de olika aktörerna deltar och att de får prata om frågeställningen i relation till familjen. Frågeställningen och målet för mötet skickas sedan ut till alla som ska delta. 

Tydlighet ger lyckade möten

Under själva mötet försöker Sanna och Fanny sätta sig bredvid barnet eller vårdnadshavarna så att det är lätt att vända sig till dem för att stämma av vad de tycker eller om de vill säga något. De tittar efter hur barnet verkar uppleva mötet. De sammanfattar flera gånger under mötet för att tydliggöra vad som sagts och vad som beslutats. När mötet är över ska alla veta vem som gör vad och när samt när man ska ses nästa gång för att stämma av att planen blivit verklighet. Ett lyckat SIP-möte är när alla skiljs åt med nya idéer och hopp om att det man planerat ska göra skillnad för barnet och familjen. Om en aktör måste kolla upp något innan beslut fattas så är SIP-samordnaren noga med att det skrivs in när personen ska återkomma till familjen med besked allt för att skapa trygghet och förutsägbarhet för familjen. Sanna och Fanny börjar mötet med att skriva upp agendan för mötet. De skriver sedan hela tiden det som bestäms på en tavla eller blädderblock så att alla också kan se vad som beslutats. De är väldigt noga med att alla följer mötesstrukturen och att alla får komma till tals. Mycket tid läggs på att alla får beskriva sin bild av problemet och när det är gjort är samordnarnas erfarenhet att det går ganska lätt att göra planeringen för vad som behövs göras och av vem.

Det behöver inte vara en SIP-samordnare som håller i mötet säger Sanna och Fanny men de rekommenderar att det är någon annan än den som är familjens socialsekreterare. Det är bra att den som håller i mötet kan koncentrera sig på strukturen och att alla får komma till tals. Det är svårt att både hålla i mötet och ställa eller svara på de flesta frågorna. Responsen från barn och familjer är oftast positiv. De är ofta nervösa innan eftersom skälet till att mötet hålls är att insatserna från de olika aktörerna inte funkar för familjen. Det blir en lättnad och ger hopp att få klart för sig att en förändring kan vara på gång och att det som besluts kommer att följas upp efter någon månad.