Bara pengar?

Socialtjänstpodden

En del av socialtjänsten som möter en bred problematik, som inte är särskilt beforskad och som socialsekreterare förväntas vilja lämna så snart som möjligt. Så beskrivs ofta arbete med ekonomiskt bistånd. Denna vecka möter Socialtjänstpodden forskaren Hugo Stranz som menar att arbetet med ekonomiskt bistånd är central för resten av socialtjänsten verksamhet och kräver en bred kompetens.

Eftersom pengarna är grunden till arbetet inom ekonomiskt bistånd så är det lättare att politisera än andra delar av individ- och familjeomsorgen, menar Hugo. Det finns en lathetsaspekt när det gäller personer som ansöker om ekonomiskt bistånd – de kan egentligen försörja sig på annat sätt – som är lätt att plocka politiska poänger på.

Vem söker?

När det gäller utvecklingen av ekonomiskt bistånd så är det ungefär samma andel hushåll i landet som får ekonomiskt bistånd som för 10-15 år sedan. Det långvariga biståndet har ökat ganska dramatiskt och det är en högre andel hushåll som har svårt att hitta en annan försörjning än ekonomiskt bistånd än det varit tidigare. Det som har förändrats över tid är att socialtjänsten blivit mer restriktiv i hur mycket pengar som beviljas. Annars är det samma grupper som ansöker: de som har svårt att etablera sig på arbetsmarknaden. Det handlar om att man inte pratar svenska, inte har en avslutad skolgång eller har någon social eller psykosocial problematik, berättar Hugo.

En grupp som alltid varit överrepresenterad bland dem som beviljas ekonomiskt bistånd är ensamstående kvinnor med barn. Anledningen till det är att kvinnor har lägre löner och därmed får ut lägre ersättningar från trygghetssystemen. Kvinnor lägger också mer tid på barn och hushållsarbete än män och får därmed mindre tid till att arbeta och göra karriär. Inga individuella insatser kommer att förändra detta utan det krävs stora strukturella förändringar, menar han. Vi kan börja med att tydligt lyfta fram i samhällsdebatten att 20-25 % av alla ensamstående kvinnor med barn ansöker om ekonomiskt bistånd någon gång under ett år.

Orimliga variationer

Det som Hugo Stranz tittat mest på i sin forskning är variationer i hur man bedömer rätten till ekonomiskt bistånd. Det varierar både mellan och inom kommuner. Många socialsekreterare känner sig begränsade av lokala riktlinjer men Hugo menar att handlingsutrymmet fortfarande är stort enligt socialtjänstlagen och att det inte finns något som tyder på att socialsekreterare alltid följer försök att begränsa vem som kan få vad. Han menar att det är oroväckande att det kan bli något av ett lotteri om rätten till bistånd beror på vilken socialsekreterare man får. Å andra sidan är de socialsekreterare som arbetar med ekonomiskt bistånd välutbildade och erfarna och syftet med den individuella bedömningen av behov enlig socialtjänstlagen är att det kan bli olika beslut beroende på situation. Men så olika som det är idag är inte rimligt.

På väg ut

Det finns idag flera tecken på att arbetet med ekonomiskt bistånd distanseras från annan kommunal verksamhet som regleras i socialtjänstlagen. Är det på väg ut från socialtjänsten? Hugo Stranz tror att det vore förödande, inte bara för de människor som har behov av ekonomiskt bistånd men också övriga delar av socialtjänsten. Han tror att det skulle innebära en kraftig avprofessionalisering och att socialtjänsten skulle få svårare att nå personer med beroende eller behov av stöd i sitt föräldraskap eller som utsätts för våld. Därför krävs det också en bred kompetens hos socialsekreterarna som möter de som ansöker så att de kan fånga upp om det finns även andra behov än bara pengar. Där är det sociala arbetet med ekonomiskt bistånd centralt för resten av socialtjänstens verksamhet och det måste värderas högre!