Diggar chefer digitalisering?

Akademikerbloggen

Förväntningarna på vad AI och digitalisering ska kunna lösa är enorma i dag, och oron inför vad maskinerna kommer att betyda för arbetslivet och våra liv i stort finns också där. Vi är mitt i ett spännande skifte med stora möjligheter och det betyder att vi måste fråga oss – möjligheter till vad?

Det är lite som Alice i Underlandet och hennes fråga om vart hon ska gå. Man måste veta vart man ska för annars hamnar man någon annanstans. Vad behöver vi lösa? Vad vill vi uppnå? Och vet vi att vi hittar rätt kompetens och rätt tjänster för det vi vill göra, eller hittar tjänsterna oss och säljer in sina lösningar och system?

I den årliga chefsundersökning som Akademikerförbundet SSR och Svensk Chefsförening gjorde senast i augusti i år är 71 procent av cheferna positiva till digitaliseringen. Nästan lika många tror att det kommer att avlasta medarbetarna och 82 procent tror att det kommer att ge effektiviseringar för deras verksamhet. Men bara var fjärde chef tror att det kan ersätta befintliga tjänster och var tionde chef tror att digitaliseringen riskerar att minska utrymmet för professionell kunskap och erfarenhet.

Få upplever att de kan påverka den digitala utvecklingen 

Vi är mitt uppe i digitaliseringen och det kommer nya funktioner i snabb takt. Det kan skapa stress och oro, ibland också merarbete i en redan pressad organisation. Särskilt om digitaliseringen inte är svar på de problem som finns eller fungerar smidigt med inloggningar och övrig verksamhet. Därför finns det en siffra i chefsundersökningen som kräver nya arbetssätt för digitaliseringen – bara 35 procent av cheferna anser att de kan påverka den digitala utvecklingen i deras verksamhet. 

Digitaliseringen riskerar att sluka verksamhetsresurser istället för att frigöra arbetskraft till rationella, komplexa professionsuppgifter.

Digitaliseringen riskerar att bli vårt nya NMP där ekonomer, revisorer och systemkonstruktörerna rullat ut en uppföljning som verksamheternas professioner inte fått påverka. En uppföljning som blivit allt för omfattande, som slukar verksamhetsmedel utan att ge feedback på allt det material som verksamheterna tvingas registrera. En uppföljning som lett till administrationssamhället och nu fått sin motkraft i en ny ledningsfilosofi, förändrade arbetssätt med mer tillit och ökat utrymme för professionen. Digitaliseringen riskerar att utvecklas på samma sätt och sluka verksamhetsresurser istället för att frigöra arbetskraft till relationella, komplexa professionsuppgifter.

Människan måste vara i fokus

AI ger fantastiska möjligheter - men uppdraget och behoven hos patienter, elever, brukare eller kunder som servicen och tjänsten är till för, måste vara i fokus. Det behöver finnas användare i utvecklingen. Det duger inte att bara var tredje chef känner att de kan påverka. Den kunskap som finns hos såväl profession som hos dem verksamheten är till för kan bidra med viktiga perspektiv för att få en användbar digital lösning.

Såklart är vi nyfikna när datorer inte bara slår oss i schack utan kan komma att betyda något viktigt i vardagen. Vi kan rekryteras av en robot, vi kan få myndighetsvar från en robot, vi kan köra bil ihop med en robot… Den information som används är samtidigt den som finns, mycket som vi på olika sätt stoppat in via olika tjänster och sociala plattformar. Det tog AI 14 miljoner bilder på en katt innan den lärde sig att definiera en kattbild. Den där bild-appen som avgör om din svamp är en champinjon eller flugsvamp är ju praktisk, men kan vi lita helhjärtat på den idag? Att appar kan scanna hudcancer i områden långt från kvalificerade läkarresurser och med jämförbara resultat, det är en viktig framgång och ett värde som blir möjligt med AI. Vi kan hitta på många användningsmöjligheter om vi kombinerar teknik och kunskap.

Viktigt med etiskt ansvar

Det finns också diskussioner som handlar om hur systemutvecklare kan ta etiskt ansvar för både utveckling och förvaltning av de digitala systemen. Viktigt och utmärkt! Men det behövs också kunskaper om verksamheten i de etiska diskussionerna. Det behövs förmåga att inte bara bedöma säkerheten utan också vad som faktiskt är känsligt. Kontrollera elevnärvaro genom ansiktsigenkänning kan nog göras säkert genom rutiner för access och hur datan sparas, men om det uppfattas integritetskränkande eller har effekter på elevernas beteende är sådant som måste avgöras i dialog med verksamheterna och med annan professionell kompetens. Inte minst mot bakgrund av hur den tekniken idag används i världens största diktatur, Kina. Möjligt och önskvärt är olika saker. 

Vi vill ju inte vara motsträviga, vi vill hänga med i utveckling. Vad robotarna kommer att göra i våra liv och i våra samhällen, på jobbet och i välfärden behöver vi prata om. Vi behöver involvera både medborgare och olika professioner för att utforma detta på ett intelligent sätt. Annars riskerar AI att bli kostsamt och ointelligent, dyrt och dumt.