Vem hjälper framtidsvelande studenter?

De flesta studenter vi studentombudsmän möter ställer samma frågor: "hur får jag jobb?" och "vad leder min utbildning till egentligen?". Därför brukar vi beskriva vårt arbete med att "vi jobbar med bryggan", det vill säga övergången från plugget till arbetslivet där kunskapen om smidigaste övergången oftast inte kommer från akademin.

Likt Saco i helhet, arbetar vi på förbundet och i studentverksamheten med arbetsmarknadsanalyser och jobbhypoteser. Vi blir experter inom fältet att förutspå var och med vad våra studentmedlemmar kan jobba samt vilka kompetenser deras framtida arbetsgivare efterfrågar. Dessutom berättar vi om arbetslivet, hur rekryteringsprocesser kan se ut samt analyserar en del högskolekurser. 

Utbildningar måste anpassas efter arbetsmarknadens behov

Något som är tydligt är att det saknas en tydlig koppling mellan arbetslivet och högskolan, även om det börjar bli bättre. Ett exempel där högskolan tänkt om och förnyat utbildningsupplägget för att bli mer relevant för arbetsmarknaden är Uppsala universitets Socionom- respektive Personalvetarprogram. Socionomprogrammet har utökat antalet utbildningsplatser till följd av ökad efterfrågan, (kanske spelar pensionsavgångarna in?), medan Personalvetarprogrammet har fått en helt ny identitet, och jag vill påstå att utbildningen förnyats till det bättre. Mer arbetsrätt och mer företagsekonomi är ytterligare ett exempel på satsningarna i Uppsala, men ändå finns ingen genusvetenskap inkluderad trots att det knappast är någon nyhet att arbetsmarknaden är könssegregerad.

Detta till trots kan vi tydligt se hur utbildningar anpassas, steg för steg, efter arbetsmarknadens behov och med en tydligare förankring i arbetslivet.

Jag skulle dock ändå vilja se större relevans till näringslivet i dagens högskoleutbildningar. Framförallt högre krav på studievägledarnas kunskap inom kommande arbetsliv och större möjlighet att hjälpa framtidsvelande studenter. 

Facket har en betydande roll 

Vi brukar ofta nämna fackets betydelse för studenter då vi och andra intresse- och branschorganisationer besitter stor kunskap inom fältet. Ändå är det svårt att nå ut och medla korrekt information till högskolestudenterna. Under min tid i både grund-, gymnasie-, och universitetsstudier hade jag aldrig berört kunskapen kring arbetsmarknaden, tjänstepension eller normförklarande könsskillnader mellan både sektor och löner. Jag fick möjlighet att kort beröra den svenska modellen och jobb i förhållande till inflationen när jag läste ekonomisk historia och nationalekonomi då jag valde dessa kurser vid sidan av mitt kandidatprogram. Däremot skulle jag säga att den största kunskapen jag fått inom området utan tvekan kommer från Akademikerförbundet SSR, då jag mer eller mindre knappt berört eller förstått vad ett kollektivavtal var innan. 

Hade jag fått styra och ställa i högskolegrytan hade jag fokuserat betydligt mer på kommande arbetsliv än akademiska metoder. Jag tror många studenter håller med mig, för vad är egentligen mest relevant – ett tjusigt examensbevis eller en trygg framtid? 

/Klara Petterson, studentombudsman