Dags för dialog

blogg

Vi pekar finger istället för att prata med varandra. Det är ”de där uppe” som inte förstår vad vi gör, eller det är ”de där ute” som inte gör vad de ska om vi inte i detalj styr vad som ges ersättning till eller ska rapporteras. Vi har under några decennier byggt upp ett system som skapar misstro och slukar resurser. Och det är dags att vända på det.

Nyligen skrev en stor tidning om att HR-chefer borde tas bort. De lyfte fram ett exempel där det administrativa perspektivet krockat med verksamheten och troligen skapar både sämre verksamhet och ökade kostnader. Nu hette det att någon medarbetare med expertkunskap om verksamheten skulle kunna lösa det bättre. Men hur ser uppdraget ut, hur ser systemet ut? Att stoppa in en ny person kommer inte att fungera.

Värdet av dialog

Avståndet mellan den strategiska och den operativa nivån, inte minst inom offentliga verksamheter, har ökat. Det saknas dialog och förståelse för verksamhetens behov och den kunskap som finns i verksamheten når inte nivån som beslutar om resurser, strukturer och prioriteringar. 

Varför har vi slutat prata med varandra och investerat allt mer i tekniska plattformar och uppföljningssystem? Ja, det är enormt omfattande verksamheter och komplexa verksamheter. Vi tror att vi kan förstå och ha kontroll genom att organisera och förenkla, skapa kategorier och sortera. Vi mäter det vi kan mäta, vi skapar mätbarhet som passar i tabeller och som kan bli en siffra. Vi vill se om det är rött, grönt eller gult.

Istället måste vi utveckla ett språk som beskriver vad vi gör, hur det går och vad som behövs för att utveckla och nå goda resultat för dem vi är till för, för att nå uppdraget.

Helhetsperspektiv

I debatten ställs yrkesgrupper mot varandra. Av rädsla för att göra fel så avstår man från att handla. Man vill inte ta på sig något som inte ingår i det stuprörsanpassade ansvaret. Att systemet blir administrativt överlastat och dessutom inte funktionellt organiserat, det leder till köer och brister i servicen till medborgarna.

Att vända den här misstron och missbruket av resurser är inte lätt. Det kräver både politiskt ledarskap med ny styrning från såväl statlig nivå som i de kommunala och regionala styrelsernas uppdrag och krav på uppföljning. Och det kräver rätt förutsättningar för cheferna som ska leda på ett nytt sätt. De behöver känna stöd och förtroende. De behöver ha mandat att samverka och skapa arbetssätt i sina organisationer där medarbetare samarbetar och delar kunskap. Det krävs helhetsperspektiv för att medborgarna ska få en bra service och den offentliga sektorn ska säkerställa förtroendet, tilliten, för den offentliga verksamheten.

Mötas från båda hållen

Dialogen behöver byggas uppifrån och ner, men också nerifrån och upp. Visionerna och de strategiska besluten behöver bygga på gedigen kunskap om vad som behövs i verksamheterna, vilken kompetens som finns och vilka insatser som är på riktigt effektiva och hur arbetet kan anpassas utifrån olika behov. Chefer och medarbetare ute i verksamheterna behöver kunna beskriva sina verksamheter, analyser och gör bedömningar om hur de ska bedrivas på bästa sätt. Och de behöver bli lyssnade på. Och de beslut som fattas, med de prioriteringar som görs, måste bäras av beslutsfattarna och följas av chefer och medarbetare.

Det är dialogen som knyter samman ledarskapet och ansvaret på de olika nivåerna, i de olika verksamheterna.

Om det finns något som är viktigt i år, och med de stora utmaningar som flera kommuner och regioner redovisar, så är det att hitta formerna för en ny och aktiv dialog. Avståndet mellan det strategiska och det operativa måste minska om verksamheterna ska nå goda resultat och attrahera rätt kompetens. Dagens system är dysfunktionella för komplexa, kompetenskrävande organisationer. Istället behövs mer utrymme för professionen och en fungerande dialog för att forma rätt uppdrag och få en meningsfull uppföljning som motiverar till förbättring och utveckling av verksamheterna.