Stöd mot våldsbejakande extremism

Socialtjänstpodden

Hett diskuterat, svårdefinierat och många inblandade aktörer. Så kan temat i veckans Socialtjänstpodden beskrivas. Josefin Bergström, rådgivare på Center mot våldsbejakande extremism (CVE) berättar om vad socialtjänsten har för uppdrag när det gäller våldsbejakande extremism och vilket stöd CVE kan ge kommuner.

Vad är Center mot våldsbejakande extremism (CVE)?

CVE är ett center under Brottsförebyggande rådet, BRÅ, som arbetar med att samordna myndigheter och kommuner, stöttar kommuner samt samlar och sprider kunskap om hur man kan arbeta mot våldsbejakande extremism. De håller i nätverk med socialtjänsten, ger seminarier, stöttar kommuner på plats och ansvarar för en stödtelefon. Arbetet handlar både om att sprida kunskap från nationell nivå ut till kommuner och att plocka upp frågor och kunskap från kommuner till den nationella nivån. CVE inrättades 1 januari 2018 och är en fortsättning på den nationella samordnaren för att värna demokratin mot våldsbejakande extremism.

Hur utbredd är den våldsbejakande extremismen i Sverige?

Det beror på hur man definierar vad ”våldsbejakande extremism” är, menar Josefin. På svenska säger vi ”våldsbejakande”. Att bejaka något kan handla om att tycka något utan att utföra några brottsliga handlingar och det är inte olagligt att tycka något. Det är en gråzon. Enligt Säpo är den islamistiska extremismen den mest utbredda när det kommer till hur många individer de följer. Det är personer som är organiserade och som Säpo bedömer har motiv och förmåga att begå attentat. Den är mest utbredd i storstäderna med några undantag. Den högerextrema miljön är mer utspridd över landet men med tydliga kluster i Dalarna, Värmland, Västragötaland och Skåne. När man frågar kommunerna vilken typ av våldsbejakande extremism de har mest problem med svarar två tredjedelar den högerextrema. Detta säger Josefin delvis beror på att de är ute efter att synas. Den vänsterautonoma och den islamistiska verkar mer utan att synas.

Vad är socialtjänstens roll när det gäller våldsbejakande extremism?

Socialtjänsten har samma roll när det gäller personer som ägnar sig åt våldsbejakande extremism som när det gäller alla andra grupper slår Josefin Bergström fast. Det är inte socialtjänstens uppgift att skydda samhället från terrorister – det gör polisen och säkerhetspolisen. Det är viktigt att de olika uppdragen som olika aktörer hålls isär så att socialtjänsten inte blandas ihop med exempelvis polisen. Socialtjänstens uppgift är att ge stöd. Det är inte så att socialtjänsten per automatik kan ansöka om omhändertagande enligt LVU av alla barn som återvänder från IS-områden i Syrien eller att ekonomiskt bistånd inte ska betalas ut till personer som återvänder. Man måste pröva varje enskilt fall. Sen är frågan av en sådan art att det ofta blir så nervöst och obekant. CVE är tydliga med att det är gällande lagstidning och ordinarie strukturer som gäller och att det är socialtjänsten som är expert på sin verksamhet. Och socialtjänsten har också blivit bättre och bättre på att förmedla att de kan utreda om barn far illa oavsett vad det beror på. Sen säger Josefin att det är viktigt med mer kunskap om vad det är man ser och att den kan behöva kompletteras. Där kan CVE:s seminarier vara en typ av stöd. En utmaning för socialtjänsten med just våldsbejakande extremism är att medelåldern för att radikaliseras är ganska hög. Medelåldern för de som rest till IS i Syrien är 27 år och i Norge har forskning visat att medelåldern för att gå in i våldsbejakande högerextrema grupperingar är 30 år. Socialtjänsten och samhället i stort har inte tillräckligt att erbjuda dem som är vuxna och funderar över att lämna en våldsbejakande gruppering. Här behövs ett nationellt avhopparprogram.

Hör om detta och mer i veckans avsnitt.