Det handlar om global solidaritet

Det är klart att det börjar på hemmaplan. Vår möjlighet att förstå och agera tar sitt avstamp här. Vi har lämnat mars bakom oss. En konstig månad då vi lärt oss mycket nytt och påmints om en del gammalt. Att rena händer är en bra start i att bekämpa smittspridning, att minskad social kontakt också bidrar. Och att lita på proffsen. Vid dagliga presskonferenser har Sveriges expertmyndigheter guidat oss om coronavirusets framfart och om hur det ska påverka oss och vårt beteende. De flesta av oss följer de handfasta råden och riktlinjerna och så här långt behövs inga säkerhetsvakter på våra gator. Vi litar på proffsen och de litar på oss.

Just-in-time

Coronavirusets spridning över världen har som vi förstår det varit mycket snabb. Land efter land, kontinent efter kontinent har tvingats släcka ner. Ofattbart många har redan smittats och behovet av intensivvård överträffar stort vad länder kan tillhandahålla. Många västländer har liksom Sverige privatiserat viktiga aktörer och nedrustat sina beredskapslager. De problem som kritikerna av den just-in-time-filosofi som präglat så många ekonomier förutspått nu slår in. Rapporter om bristen på skyddsutrustning för anställda inom hälso- och sjukvård och inom omsorg kommer från hela världen liksom rapporterna om inte bara hur köpare bjuder över varandra men också om hur laster med sådan utrustning skeppas runt världen, fastnar i tullar och karantänsbestämmelser. Marknadskrafterna framstår helt enkelt inte som så effektiva just nu. Det måste helt enkelt bli en bättre ordning präglat av andra ekonomiska teorier Post Corona.

Brist på PPE[1]

I Latinamerika lamslås land efter land. Brasilien är hårt drabbat, så också Ecuador som bara för ett par månader sedan stod värd för GFMD där frågan om människors globala möjlighet att migrera, flytta och jobba i en global värld stod i fokus. I januari var vi i Peru och arrangerade ett stort regionalt möte inom ramen för det Klimatprojekt vi deltar i. Rapporterna från våra fackliga kollegor i regionen bekräftar bilden som ges av medierna. Många, många smittade och mycket höga dödstal. Usel tillgång till skyddsutrustning för dem som jobbar i vården. För få anställda arbetar alldeles för långa pass och alldeles för många dagar i sträck.

Särskilt svår är situationen i flyktinglägren. Förra veckan beslutade vår egen Solidaritetsfond om extra stöd till två av de organisationer som jobbar i frontlinjen. Till UNHCR som arbetar med flyktingar och till Läkare utan gränser som når människor i mycket utsatta lägen. Nyligen rapporterades från lägren i Grekland om en nyförlöst smittad kvinna och från syriska flyktingläger har också rapporterats i ental. Sannolikt är det som i Burundi. Där fanns tidigare i veckan inga fall av Corona. När presidenten besvarade den ivrige reporterns frågor om varför blev det nedslående svaret att de inte har någon testutrustning alls. Så medan det tycks finnas åtminstone ett företag i Sverige med 500 anställda som regelbundet kan testa sina medarbetare för att hålla sin produktion i gång så finns det länder som inte har ett enda test-kit. Global solidaritet för jämlikhet innebär sannolikt något annat.

Kollegor i Nigeria

Coronaviruset sprids till rika och till fattiga. På det sättet är det kanske jämlikt. Men precis som all hälsa är den bäst hos dem som har mest. I Stockholm skiljer medellivslängden flera år mellan välbärgade stadsdelar som Danderyd och Täby och stadsdelar där invånarna har de lägsta inkomsterna som på Järvafältet och Vårby gård. Samma mönster ser vi i hela Sverige och i hela Europa. Hälsa är en klassfråga. Och lägger vi då ett globalt raster över  medellivslängden så är ojämlikheten dramatiskt. Det rika nord och det fattiga syd. Möjligheterna att bekämpa spridningen av Corona är ojämlikt.  I Afrika finns några av världens mest tättbefolkade länder. Kontinenten rymmer också några av världens fattigaste länder. Brist på vatten, avlopp och sanitet gör smittbekämpning svår. Brist på elektricitet att hålla igång kylar och frysar gör det mycket svårare att förvara livsmedel under mer än några dagar. Västafrika har redan drabbats hårt. Under Ebola krisen lärde vi oss att det är de som jobbar i front-linjen, the front-line-workers, som verkligen behöver skydd. I Liberia dog 8 procent av hälsoarbetarna på grund av bristen på personlig skyddsutrustning. Mörkertalet om smittad hälsopersonal i Corona pandemin är sannolikt stor men kunskapen om behovet av skyddsutrustning finns. Tyvärr tycks den kunskapen ha stannat någonstans på vägen till dem som ansvarar för inköp. I vartenda land.

Men land efter land i Afrika har också stängt ner. Människor lever sitt liv lika isolerat där som här. I vissa länder patrullerar polis och säkerställer att förbunden följs. Precis som i Frankrike, Italien och Spanien.

I Nigeria som har 200 miljoner invånare har 10 regioner stängts ner, bland dem huvudstaden Abuja och den stora hamnstaden Lagos. I landet finns 6 s k testcenter. Man har registrerat 150 bekräftat smittade, 90 personer på sjukhus och 2 avlidna personer. Mörkertalet måste vara enormt. Nigeria är ett land som drabbats hårt av terrororganisationen Boko Haram och har till följd av det flera miljoner internflyktingar i formella och informella läger runt om i landet.  Människor som drivits på flykt från sitt hem, från sin familj och från sitt jobb. Nu är verkligen läge för ett eldupphör och FN:s Generalsekreterare och General Assembly har uppmanat till ett globalt eldupphör.

I de stora lägren i de norra regionerna Yobe och Borno finns fortfarande inga bekräftade fall. Det pågår fortfarande attacker-den senaste förra veckan. Där finns inte heller någon testutrustning. Runt om Abuja finns flera mindre informella läger. Dit kom så sent som denna veckan leveranser av mat och andra förnödenheter helt utan skyddsutrustning eller instruktioner om hygien. Våra kollegor vittnar om samma problem med usel tillgång till PPE, skyddsutrustning.

Viktigt med sanna nyheter

Det är inte bara i Sverige som myndigheterna varnar för falska nyheter och falsk information. Och detta i en tid då just korrekt information hela tiden förändras. För att lyckas med att hejda pandemin är det avgörande att vi vet hur vi ska bete oss, och att vi följer givna instruktioner. Några säkra källor till information är Folkhälsomyndigheten, EU, ILO och WHO

Coronavirusets framfart har varit snabb och alla bedömningar pekar mot att det kommer att ta åtminstone större delen av 2020 för att komma igenom. Och då måste vi orka fortsätta att höja blicken och se att på de flesta platser i världen är det mycket tuffare än här.

Våra internationella fackliga internationaler arbete med Corona/Covid-19. Du kan läsa dem här:

PSI, Internationalen för Offentliganställda, representerar 20 miljoner anställda över hela världen.

Om hur PSI stöttar medlemmar under Coronavirusutbrottet

En fråga om liv o död. intervju med sjuksköterskan George Poe Williams från Liberia om säker arbetsmiljö

PSI om Ebola utbrottet i Västafrika

EPSU, europeiska federationen för offentliganställda, representerar 8 miljoner anställda över hela Europa.

Om de europeiska offentligförbundens arbete med Corona