Finlands syn är vår

Akademikerbloggen

Under det finska vinterkriget lanserades en paroll ”Finlands sak är vår” i syfte att värva frivilliga från Sverige att delta i det finska vinterkriget mot dåvarande Sovjetunionen. En drastisk jämförelse men det finns all anledning att snegla på Finland igen.

Under våra socionomdagar fick jag möjlighet att delta i ett seminarium som universitetslektorn i socialt arbete vid Helsingfors universitet Harry Lunabba höll i. Han berättade om den professionaliseringsresa som det sociala arbetet och framförallt barnskyddet har gjort i Finland. Det handlar inte bara om att barnskyddets arbete har blivit mer rättssäkert och mer professionellt utan det handlar också om feminism. Det är ju ändå så att de flesta som arbetar inom barnskyddet och inom socialtjänsten är kvinnor så det handlar verkligen om att synliggöra och erkänna kvinnors kompetens och status.

Rollfördelningen mellan politik och tjänstemän

Varför är det då så trögt att åstadkomma en förändring och ett förändrat synsätt kring att fullt ut professionalisera socialtjänstens arbete? Vi vet att utredningen Framtidens socialtjänst har förslag i den riktningen. Bland annat skissas på ett lagförslag där verksamheten så långt det är möjligt och lämpligt ska bedrivas i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet. Men när utredningen gjort en extern konsekvensbedömning av förslaget konstateras att huvudmännens ambition att basera verksamheten på vetenskap och beprövad erfarenhet är låg. Socialsekreterarnas möjligheter att arbeta på detta sätt är kraftigt kringskuret då beslut om insatser formellt fattas eller överprövas av politiker i socialnämnden. Varför blir man inte förvånad! Igen kommer vi tillbaka till rollfördelningen mellan politik och tjänstemän.

Varför går det då att göra denna förändring i Finland och varför ser de helt olika på denna grundfråga för det sociala arbetets villkor?

Harry Lunabba hade tre råd till Sverige

  1. För det första räcker det inte med politikerkompetens för så svåra och komplexa beslut som berör barnskyddet, utan det krävs professionell kunskap och tillgång till mångprofessionell expertis.
  2. För det andra måste man satsa på utbildning och behörighet. I Finland är det krav på magisterutbildning och det finns också ett registreringssystem kring vilka som har rättigheter att arbeta med barnskydd.
  3. För det tredje krävs en stor satsning på forskning.

Politisk ryckighet ska inte få påverka enskilda utsatta individer

Idag sätts politiken på prov. Vi har ett skarpt läge i Sverige och det handlar i grunden om sociala problem och orättvisor. Bostadsorter och gator har blivit arenor för brott, missbruk och langning. Allt föder oro och rädsla men också misstro mot politiker och samhällets institutioner. Gängkriminalitet kan bli en avgörande valfråga. Vi behöver därför politiker som kliver fram i socialpolitiken och som är beredda att ta sig an uppgiften kring orsakerna som leder fram till sociala problem och social utsatthet. De kommunala politikerna måste arbeta strategiskt kring de behov och uppgifter som är centralt för den egna kommunen. Men det är den professionella yrkeskåren som måste ge råd och stöd kring enskilda människors möjligheter till självförsörjning, att komma tillrätta med missbruk och att skydda barn och unga. Det är beslut som baseras på lagstiftning, forskning och behov och kan inte utsättas för lekmän och politisk ryckighet.

Vi hade förhoppningar att utredningen Framtidens socialtjänst skulle utreda beslutsordningen mellan politik och tjänstemän och se det som en nyckelfråga för att bygga Framtidens socialtjänst. Tyvärr har våra förhoppningar grusats. Men, även det under socionomdagarna har nu Margareta Winberg som är särskild utredare för utredningen sagt att hon har lyssnat på våra argument och att hon därför kommer att föreslå en ny utredning där denna fråga belyses. Det är en framgång men inte en garanti. Frågan måste även omfattas av politiken. 

Som Harry Lunabba sa, vi har alltid varit lillebror till Sverige och sett Sverige som förebild. Men i den här frågan, och många andra, har Finland verkligen insett behovet av professionalisering och yrkeskunnande.