Ge socialtjänsten rätt förutsättningar

De senaste veckorna har så väl riks- som lokalpolitiker uttalat sig om hur socialtjänstens medarbetare ska agera i det fall att deras kommun får ta emot IS-återvändare. En del ledarskribenter har också uttryckt att en redan utsatt socialtjänst inte ska behöva ta sig an denna ytterst våldsamma grupp. Som det fackförbund som organiserar merparten av socialsekreterarna och deras chefer vill Akademikerförbundet SSR ge vår bild.

Påstående ett: En redan våldsutsatt socialtjänst ska inte behöva ta hand om IS-återvändare också.

Tyvärr är hot och våld är en ständigt aktuell fråga för förbundets medlemmar inte minst inom socialtjänsten. Var tredje medlem som arbetar inom socialtjänsten har varit utsatt för hot och våld under de senaste två åren. Utsatthet för hot och våld ändrar dock inte socialtjänstens ansvarsområden. Det finns ingen annan instans i samhället som kan utreda och bedöma om ett barn riskerar att fara illa i sin nuvarande miljö och därför behöver placeras utanför hemmet.
Redan i dag arbetar socialtjänsten i olika kommuner med att göra dessa bedömningar i familjer där det förekommer våld, beroende, psykisk ohälsa och extremism. Det är bland det svåraste man kan arbeta med inom socialt arbete och varken socialsekreterare eller deras chefer har löner som ligger i nivå med arbetets svårighetsgrad eller ansvar. De som ska arbeta med personer som varit aktiva i våldsbejakande extremism måste vara erfarna socialsekreterare som backas upp av ett nära stöd från chefer. Det måste också finnas tydliga och välkända rutiner för hur man agerar om en hot och våldssituation inträffar.

Påstående två: Alla barn som återvänder ska tvångsomhändertas.

Att Sverige tar emot barn och vuxna som återvänder från IS ändrar inte heller socialtjänstens uppdrag. Det är att så långt det är möjligt ge stöd och insatser under frivilliga former. Där det inte finns samtycke eller där ett samtycke lätt kan riskera att tas tillbaka kan det finnas grund för att agera mot vårdnadshavarnas vilja. Varje person som ansöker om stöd och hjälp hos socialtjänsten har rätt till en individuell bedömning. Ändå hör vi nu politiska idéer om att socialtjänsten ska omhänderta alla barn till IS-återvändare. Visserligen är det bara socialnämnden som kan fatta många av de ingripande besluten mot en vårdnadshavares vilja men det är chefer och medarbetare inom socialtjänsten som har det delegerade ansvaret att bedöma om processen ska inledas.

Påstående tre: Socialtjänsten ska inte bevilja IS-återvändare försörjningsstöd.

Alla som vistas i en kommun har rätt att ansöka om socialtjänstens hjälp och stöd sedan är det upp till socialtjänstens personal att i varje fall bedöma om den som söker har rätt till stöd eller inte. Att generellt undanta en grupp strider mot socialtjänstlagen och sätter socialsekreterare i en rävsax där de måste välja mellan att följa lagen eller begå tjänstefel för att följa lokala politiska direktiv.

Påstående fyra: Socialtjänsten ska bryta sekretessen mot polisen när det gäller uppgifter om IS-återvändare.

Socialtjänstens stränga sekretess finns för att människor ska ha förtroende att kunna söka hjälp utan att det man berättar per automatik ska föras vidare till andra instanser. Sekretessen kan brytas om personal misstänker att en person begått ett brott som kan ge minst ett års fängelse. Andra fall som vid misstanke om grova brott mot barn så finns det inget som hindrar att sekretessen bryts. Dessa formuleringar säger dock inte att sekretessen ska brytas utan det är en bedömning som socialsekreterare och chefer får göra ifrån fall till fall. När det kommer politiska direktiv om att sekretess ska brytas för uppgifter om en grupp så kan det avskräcka andra grupper från att söka och få hjälp. Det är ödesdigert för dem som har behov av det yttersta skyddsnät som socialtjänsten är.

Socialtjänsten har fått ett uttalat ansvar för att ge stöd och bistånd till fler och fler grupper under de knappa 40 år som socialtjänstlagen funnits: brottsoffer, våldsutsatta kvinnor och våldsbejakande extremister för att nämna några. Det krävs resurser, erfarna socialsekreterare och kontinuerlig vidareutbildning för att socialtjänsten ska kunna klara de här uppdragen på ett bra sätt. Det krävs också en rimlig arbetsbelastning och en bra arbetsmiljö där hot och våld så långt det är möjligt förebyggs.

Det är hög tid att våra politiker lägger mer fokus på att ge socialtjänstens personal rätt förutsättningar i stället för att detaljstyra deras arbete!

Heike Erkers
ordförande Akademikerförbundet SSR