Hur mår egentligen vården?

– Vi har en fantastisk sjukvård när man ser till resultat, att den omfattar hela befolkningen och fördelas efter behov. Samtidigt är det många som upplever att det är svårt med tillgängligheten och känslan – oron – av att inte veta om man ska få vård när man behöver.

Mycket av mediernas rapportering av vården den sista tiden har handlat om skiljelinjen mellan privat och offentlig drift av olika verksamheter inom området. Så vad bör då drivas i privat och offentlig regi, och har den senaste tidens händelser påverkat Socialministerns syn på det? 

– Stockholm sticker verkligen ut när det handlar om att stycka upp vården, göra vårdval av delar av specialistvården, vilket lockar specialister att lämna sjukhus och vårdkedjorna för att öppna eget på stan. Det är ett jätteproblem som på sikt kommer att bli ett ännu större problem. Den specialiserade vården behöver inte styckas upp i massor av vårdval, det är min absoluta uppfattning.

Samtidigt styrs ju vården av landstingen – inte direkt av statsrådet. Det är nog rätt få medborgare som vet var olika beslut fattas på vårdområdet. Men betyder det att landstingen har spelat ut sin roll: sker det ansvarsutkrävande som behövs när många inte ser vem som gör vad? 

– Så är det absolut, men när det gäller ansvarsutkrävande så är val en metod, men man får inte glömma mediernas roll för att ställa politiker till svars.

Vi pratar också om privata sjukvårdförsäkringar vars omfattning har ökat dramatiskt under relativt kort tid. Hur ser hon som ansvarig minister på denna utveckling och är den ett uttryck för missnöje med den offentligt finansierade vården?

– Jag tycker det i grunden är svårt att förstå varför man dubbelförsäkrar sig med en privat sjukvårdsförsäkring. Jag tycker också att ökningen är en olycklig utveckling och det är riktigt skrämmande om uppfattningen sprider sig att vi ska ha en försäkringsbaserad sjukvård i Sverige. Då pratar vi om någonting helt annat än en vård som fördelas efter behov. 

Lena Hallengren utesluter inte att regioner kan behöva höja skatten för att kunna hålla uppe tillgängligheten och nivån på verksamheten och därmed medborgarnas förtroende för vården – kombinerat med höjda statsbidrag och mer omfördelning över kommunutjämningssystemet. 

Men vad säger hon om trenden att regioner och kommuner delvis hanterar kostnadsökningen genom att ”effektivisera” verksamheten när de inte räknar upp anslagen med faktiska kostnadsökningar, (vilket vi menar är en dold besparing på de som arbetar inom verksamheten)? Och hur ska offentlig sektor säkra transparens och insyn i ljuset av allt fler automatiserade och robotifierade arbetsuppgifter som styrs av algoritmer istället för människor – allt för att spara pengar inom vården och omsorgen?

Allt detta och mycket mer i senaste Samhällsekonomiska podden.

Lyssna på Spotify | Acast | Apple Podcasts/ iTunes | Soundcloud eller direkt här på webben.