Förebygg före blåljus

Erkers och Nitz

För att minska brottsligheten och otryggheten i samhället behövs fler poliser – men också ett effektivt och väl fungerande socialt förebyggande arbete.

För att minska brottsligheten och otryggheten i samhället behövs det fler poliser – men det räcker inte. Det krävs också ett effektivt och väl fungerande socialt förebyggande arbete, där polis och socialt arbete samverkar väl med varandra liksom med andra aktörer såsom skola och kommunledning. I Sveriges kommuner finns det idag flera framgångsrika exempel på brottsförebyggande arbete som bygger på samverkan mellan förbundens yrkesgrupper. Samarbete syftar till att lyssna på vad våra förbundsmedlemmar efterfrågar och hitta metoder som har fungerat väl och kan spridas till fler.  

Akademikerförbundet SSR och Polisförbundet har tillsammans gjort besök på Järva och projektet Framtid Stockholm, samt i Rosengård, Malmö stad. Båda är exempel på kommuner där bland annat förbundens medlemmar samarbetat framgångsrikt kring förebyggande arbete. 

Samarbetet har lett till en gemensam problembeskrivning och tre krav på åtgärder för att lyfta och förbättra det förebyggande arbetet, som publicerades i en debattartikel 17 juni.

Förbundens tre krav presenterades för Morgan Johansson, justitieminister (S) och Tomas Tobé, rättspolitisk talesperson (M), på ett seminarium under Järvaveckan.

De tre gemensamma kraven som Polisförbundet och Akademikerförbundet SSR ställer, för att förbättra det brottsförebyggande arbetet, är: 

1. Kommuner måste ha ett brottsförebyggande uppdrag

Kommunerna har idag inte ett uttalat brottsförebyggande uppdrag. Möjligheten att bryta en kriminell bana ska inte vara beroende av var man för tillfället råkar bo. Eftersom kommunerna tolkar sitt uppdrag olika är det förebyggande arbetet beroende av lokala politikerna och tjänstemännens uppfattning. Riksdagen bör därför förtydliga socialtjänstlagen så att kommunerna får ett brottsförebyggande uppdrag. Länsstyrelsen menar att det är på kommunal nivå som vi tydligast ser resultat av förebyggande insatser. De stödjer därför kommunernas förebyggande arbete genom att till exempel erbjuda kompetensutveckling, metod- och processtöd och nätverksträffar trots att det uttalade uppdraget inte är uttryckt i lag.

2. Det brottsförebyggande arbetet samordnas på statlig nivå

För att satsa långsiktigt på det brottsförebyggande arbete har regeringen avsatt 25 miljoner kronor till regionala samordnare vid länsstyrelserna. Det är en bra satsning men den räcker inte. Det krävs också en funktion på riksnivå som säkerställer att metoder med beprövad effekt sprids över hela Sverige. Om alla Sveriges kommuner ska ha samma möjligheter måste Stockholm, Göteborg, Örebro såväl som Ludvika kunna hämta goda exempel från Malmö – och vice versa. Med en statlig funktion blir det möjligt att utvärdera förebyggande samverkansinitiativ över hela Sverige och sprida framgångsrika satsningar till områden där de behövs.

3. Gemensam kompetensutbildning

Rätt metoder och kunskap om hur det brottsförebyggande arbetet bäst bedrivs är nyckelfaktorer för att lyckas. Brå har dock gjort bedömningen att varken polisen eller kommuner arbetar kunskapsbaserat i den utsträckning som vore önskvärt. Här finns en stor utvecklingspotential och vi kräver därför att både Polismyndigheten och kommunerna avsätter tid och resurser för kompetensutveckling för dem som arbetar med brottsförebyggande arbetsuppgifter. Att gemensamt lära sig hur man bäst förebygger brott kan också underlätta samverkan.